Ojojoj (!)
2kommentarer
Nu ser läget ut såhär: Jag har "snart" hållt uppe min blogg i en (1!) månad och jag är mycket förvånad över detta själv. Även över er som faktiskt orkar läsa det jag skriver, jag som knappt fattar själv vad jag sysslar med för det mesta.
Måste tacka Sara för gårdagen, det var en väldigt fin kväll och jag måste säga att du, jag och Putte lyckades fin fint med att göra smörgåstårta! Jag tänkte att när jag kommer hem från Sverige ( har ju iochförsig inte åkt än men ändå ) så kör vi en ny fest med hela gänget, det har varit riktigt lyckat de tidigare gångerna så jag tycker att vi kör igång med nått snart igen :-)
På tal om det, på söndag bär det av till lilla landet lagom, shit vad tiden går fort. Hänger ju knappt med på vad som händer här. En vecka hemma med min älskade familj och jag ska äntligen få träffa min älskade Fesen ! (<3) Jag ska även få köpa snus, det är på tiden nu för det börjar ta på det här nere ganska mycket. Jag ska även få äta min efterlängtade kebabpizza utan kebabkött som jag så länge verkligen har längtat efter. Mmmm.
Om man ser det från en annan sida, känns det väldigt tragiskt just nu, imorgon lämnar Yann ön Malta och drar vidare till London. Det kommer att vara tomt utan honom här, han har ju varit här hela tiden när jag har varit här nere och nu ska han helt plötsligt inte vara det- Det kommer inte att kännas helt rätt. Antar att jag måste svänga förbi på en drink senare för att säga ett sista "Hej då" (för denna gången). Tyvärr känns detta faktiskt som en del av vardagen här nere, det är alltid någon man ska säga Adjö till. Vissa personer kommer man aldrig någonsin att träffa igen, medans vissa dock kommer att vara kvar i ens liv för evigt, Yann hör till det sist-nämnda.
Jag har en sån läskig känsla, är så grymt nervös och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen någonstans. Vid flyget på söndag så kommer jag att checka in en väska full av Mina saker som jag ska dumpa av i Sverige. Detta är ett stort steg för mig som kommer att lämna denna ö och jag känner mig så absolut på inga villkor alls redo för detta. Men som sagt innan, det är dags för mig att släppa taget och ett första steg att skicka hem saker till Sverige kanske kan vara ett bra första steg. Det känns lite konstigt när folk på jobbet frågar mig "Jag har hört att du ska sluta? Stämmer det?" ( HOLY SHIT ) Jaa det gör det, det känns bara inte rätt när folk frågar mig det och det känns som att det blir kastat på mig fast jag faktiskt inte vill det. Välkommen till verkligheten.
Måste tacka Sara för gårdagen, det var en väldigt fin kväll och jag måste säga att du, jag och Putte lyckades fin fint med att göra smörgåstårta! Jag tänkte att när jag kommer hem från Sverige ( har ju iochförsig inte åkt än men ändå ) så kör vi en ny fest med hela gänget, det har varit riktigt lyckat de tidigare gångerna så jag tycker att vi kör igång med nått snart igen :-)
På tal om det, på söndag bär det av till lilla landet lagom, shit vad tiden går fort. Hänger ju knappt med på vad som händer här. En vecka hemma med min älskade familj och jag ska äntligen få träffa min älskade Fesen ! (<3) Jag ska även få köpa snus, det är på tiden nu för det börjar ta på det här nere ganska mycket. Jag ska även få äta min efterlängtade kebabpizza utan kebabkött som jag så länge verkligen har längtat efter. Mmmm.
Om man ser det från en annan sida, känns det väldigt tragiskt just nu, imorgon lämnar Yann ön Malta och drar vidare till London. Det kommer att vara tomt utan honom här, han har ju varit här hela tiden när jag har varit här nere och nu ska han helt plötsligt inte vara det- Det kommer inte att kännas helt rätt. Antar att jag måste svänga förbi på en drink senare för att säga ett sista "Hej då" (för denna gången). Tyvärr känns detta faktiskt som en del av vardagen här nere, det är alltid någon man ska säga Adjö till. Vissa personer kommer man aldrig någonsin att träffa igen, medans vissa dock kommer att vara kvar i ens liv för evigt, Yann hör till det sist-nämnda.
Jag har en sån läskig känsla, är så grymt nervös och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen någonstans. Vid flyget på söndag så kommer jag att checka in en väska full av Mina saker som jag ska dumpa av i Sverige. Detta är ett stort steg för mig som kommer att lämna denna ö och jag känner mig så absolut på inga villkor alls redo för detta. Men som sagt innan, det är dags för mig att släppa taget och ett första steg att skicka hem saker till Sverige kanske kan vara ett bra första steg. Det känns lite konstigt när folk på jobbet frågar mig "Jag har hört att du ska sluta? Stämmer det?" ( HOLY SHIT ) Jaa det gör det, det känns bara inte rätt när folk frågar mig det och det känns som att det blir kastat på mig fast jag faktiskt inte vill det. Välkommen till verkligheten.
2 kommentarer
Katja
23 Feb 2011 06:56
Håller med alla dessa avsked är skit jobbiga...Så du ska sluta med??? :)
Therése
23 Feb 2011 10:10
Ååhh min älskade gumma.. Vill så gärna ha dig här, jag behöver dig!! Men samtidigt får man ju inte vara egoistiskt och det är jag ju när det gäller dig..förlåt.. Jag vill inget hellre än att du ska vara lycklig o jag avundas dig som vidgar dina vyer :)
Hoppas du snart kommer iväg till Indien som du har velat så länge <3<3<3 Älskar dig!!
Kommentera