Den 1a Mars
0kommentarer
En dag som inte kommer att glömmas, någonsin...
1.
Idag var det dags för ett sista farväl av Farfar. För mig kändes ändå inte riktigt verkligt och väntade på att han skulle komma in och hålla oss sällskap. Kanske blir det så när jag precis har kommit hem och blir nästan "kastad" in i en begravning, kändes inte som att det var på riktigt. Ändå så vet jag detta på något sätt, då jag har redan sagt ett sista farväl förra gånger jag var hemma i landet. Det var väldigt vackert idag och det kändes som ett fint sätt att "säga farväl" till farfar. *Du fattas mig Farfar*
En sak som slog mig ( och mina båda systrar ) är att vi har absolut ingen koll överhuvudtaget på våran släkt!? Visserligen är den stor ifrån pappas sida och många att hålla koll på, men det känns som att det kan vara bra att ha koll på farmors och farfars syskon iallafall. Jag har kommit fram till en sak: Det är så dags för en släkt-träff!
2.
Grattis min älskade MAX på din 4-års dag. Jag fattar inte att det redan har gått 4 år, tiden går allt för fort. Det känns som att det var igår jag satt hela dagen, hur nervös som helst och väntade på att min syster skulle ringa och berätta hur det gick med förlossningen och när telefonen ringer 19:30 (ca, ganska exakt) och Tessan berättar att det blev en Max, vilken lycka! Hon lät dessutom mycket pigg ( Max kom ut 18:59 )
3.
Grattis Linda till sonen Elver, äntligen kom ert underbara barn och vilken söting det var! Önskar er all lycka!
Får jag även tillägga att dagen inte är slut än? Det finns fortfarande ett par timmar kvar på denna dagen och man vet ju aldrig vad som kan hända. Dock känns det som att jag vet hur den kommer se ut. Ungefär såhär: Åka till Lysekil och äta glass med hallon hos Marianne. Komma hem senare, titta på Big Brother och äta chips ihop med det. Sen tillslut gå och lägga mig i min underbart varma säng och sova underbart skönt hela natten.
Sen som sagt, vad vet jag som kommer hända?
1.
Idag var det dags för ett sista farväl av Farfar. För mig kändes ändå inte riktigt verkligt och väntade på att han skulle komma in och hålla oss sällskap. Kanske blir det så när jag precis har kommit hem och blir nästan "kastad" in i en begravning, kändes inte som att det var på riktigt. Ändå så vet jag detta på något sätt, då jag har redan sagt ett sista farväl förra gånger jag var hemma i landet. Det var väldigt vackert idag och det kändes som ett fint sätt att "säga farväl" till farfar. *Du fattas mig Farfar*
En sak som slog mig ( och mina båda systrar ) är att vi har absolut ingen koll överhuvudtaget på våran släkt!? Visserligen är den stor ifrån pappas sida och många att hålla koll på, men det känns som att det kan vara bra att ha koll på farmors och farfars syskon iallafall. Jag har kommit fram till en sak: Det är så dags för en släkt-träff!
2.
Grattis min älskade MAX på din 4-års dag. Jag fattar inte att det redan har gått 4 år, tiden går allt för fort. Det känns som att det var igår jag satt hela dagen, hur nervös som helst och väntade på att min syster skulle ringa och berätta hur det gick med förlossningen och när telefonen ringer 19:30 (ca, ganska exakt) och Tessan berättar att det blev en Max, vilken lycka! Hon lät dessutom mycket pigg ( Max kom ut 18:59 )
3.
Grattis Linda till sonen Elver, äntligen kom ert underbara barn och vilken söting det var! Önskar er all lycka!
Får jag även tillägga att dagen inte är slut än? Det finns fortfarande ett par timmar kvar på denna dagen och man vet ju aldrig vad som kan hända. Dock känns det som att jag vet hur den kommer se ut. Ungefär såhär: Åka till Lysekil och äta glass med hallon hos Marianne. Komma hem senare, titta på Big Brother och äta chips ihop med det. Sen tillslut gå och lägga mig i min underbart varma säng och sova underbart skönt hela natten.
Sen som sagt, vad vet jag som kommer hända?
Kommentera